Har inte så mycket att klaga över, men ändå gör jag det. Varför? Helt ärligt, så kan jag knappt svara på det själv...
Det är väl så att man alltid vill ha det man inte kan få. Sen när man har fått det...ja...då är inte det intressant längre!
VARFÖR SKA MAN VARA SÅ KOMPLICERAD!? Varför kan man inte bara vara nöjd över det man har?!
Jag har mina vänner, min familj, min musik...saker som ingen kan ta ifrån mig.  Jag har människor som tycker om mig och bryr sig om mig. Det är väl ändå det som räknas?  Det finns ju dem som inte har någo av det...jag har allt, men klagar ändå. Fan...tror dock inte att jag är den enda som känner såhär.
Har väl nog egentligen bara panik över att jag inte vet vad jag vill med mitt liv. Jag vet ju delvis. Vet att jag vill syssla med musik, men vet inte var, när eller hur jag ska börja!! Känns så jobbigt :(
Tiden bara rinner iväg och här står jag...helt clueless!!!!
Känna som att allt händer på en och samma gång...jag vet varken ut eller in.

Vet bara att jag ska ha en riktigt mysig dag med Nasty imorn. Ska se The Rakes! Glömmer allt runt omkring mig när jag är på konsert. Känns som om jag befinner mig i en helt annan värld där det bara är frid & fröjd. Alla är glada och man bara njuter av musiken! Man bara är helt enkelt!

På måndag...då blir det fest med Jive och Sha La Las i Malmö!
Då jävlar, haha! Kommer bli nice!

So Long...